Min farfar er ett praktiskt exempel på att han tror att han kan höra lika bra som oss andra.

Sorry farfar men det gör du inte. Det hela började för fyra år sedan när jag ringde hem till min farmor och farfar när mina föräldrar var där.

Min farafar svarde lika artig som han alltid gör.

-Hjalmarsson

-Hej farfar det är Jonnie hur är det?

-Jo tack det är bra, sj då?

-Jo då det är bara bra med mig också (måste ju visa respekt för dom äldre och var lika artig tillbaka)

har du mamma där?

-ja då vänta ett ögonblick så kommer hon

-tack farfar

-Hej

-Hej Jonnie hah farfar sa att det var Jonas( Anita min faster, Jonas hennes son)

-haha ja han hör lite dåligt

Det blev samtalet den gången med farfar.

Idag

-Hjalmarsson

-Hej farfar det är Jonnie

-du sa?

-Hej farfar det är Jonnie

- Du har kommit till Hjalmarsson

-Nej har du farmor hemma?

- Vad då för fel?

- Jag ringer en annan dag

-vad sa du?

Klick!

Nästa gång hoppas jag att farmor svarar!

Farfar måste undra vem det är som ringer och lägger på.

Men farfar jag gillar dig och din kam ändå, jag menar det är inte alla som berömmer min körning.

Nej nu ska jag ta igen Desperate avsnittet jag missade=)